Är det inte underligt hur man träffar människor man trivs och kan vara sig själv med när det kommer till vänner, pojkvän, klasskamrater, arbetskolleger osv. Jag tror att det finns någonting hos inom oss som gör att det klickar med någon annan. Att man på något vis delar en energi.
Jag har varit med om att man har träffat människor som man så jävla gärna vill vara en enighet med, men för att göra detta måste man ändra vissa saker med sig själv för att det ska gå t.ex. utseende, humor, sex osv, detta går helt enkelt inte i längden, man blir trött på att inte vara sig själv och tar avsånd från denna enighet. För enigheten existerade egentligen inte över huvud taget.
Men att hitta någon att klicka med, att kunna vara sig själv, är ju inte en helt självklar grej. Vissa hittar det nog aldrig. Några tror nog att de hittat det..(även jag) för att senare inse att det som man har bara är en falsk fasad av tillgjordhet och där raserade allt.

Men jag vet att jag har hittat delad energi. Men nu har jag flummat klart och ska dela en enighet med mig själv. För den har man ju alltid (även om man förvirrar sig själv ibland:)