När jag var liten var jag väldigt förtjust i en barnpocket som hette "Pojken som inte ville gå till skolan". Inatt kändes det nästan lite som att mitt liv helt plötsligt förvandlades till denna saga.

Jag vaknade upp klockan 03:20 av att den katt, låt oss kalla denne Busan, tjöt något förvärligt. I mitt nyvakna tillstånd förstod jag inte riktigt vad som hände. Tjöt hon för att det var fara i huset? Brann det någonstanns? Trots detta försökte jag ignorera dessa grymt irriterande tjut.

Efter ca tio minuter börjar det rassla och tjutet från katten delas med några enstaka pip. Rassel, mjaaaaauuu, piiip, rassel! Vid detta tillfälle börjar jag bli riktigt förbannad och tanken slår mig att kattskrället har släpat in en fågel mitt i natten. Argt stiger jag upp ur sängen och letar hetskt efter den tjutande katten och det som katten får att pipa.

Till mina fasa upptäcker jag att katten har släpat in en liten gullig mus. Jag får panik och försöker få bort katten, men den var för snabb. Sen försöker jag få tag i musen, den var för snabb. Sen försöker jag få tag i katten när den har musen i munnen, icke. Då får jag idén att jag skall rädda musen. men hur? Jo, spindeltricket måste funka! Alltså en kopp och ett papper.

När jag kommer tillbaka med min mugg och mitt papper i högsta hugg inser jag att situationen är utom kontroll. Musens öde är redan bestämt, av katten. Den kommer inte gå att rädda. Ska jag gå och hämta hammaren och banka sönder musen själv eller ska jag överlåta jobbet till den elaka kattjäveln?

Jag går ledsamt tillbaka till min säng och somnar till ljudet av hur det lilla mushuvudet knastrar i kattens gap..

Historien om pojken som inte ville gå till skolan i kort version: katten på råttan, och råttan på repet, och repet på oxen, och oxen på vattnet, och vattnet på elden, och elden på riset, och riset på pojken och pojken gick till skolan.