Idag frågade en elev mig om jag var tonåring? Jag svarade nej. Eleven tittade förvirrat på mig och undrade då vad jag var? Jag svarade vänligt att jag snart fyller 23 och då är man ingen tonåring längre. Varför undrade eleven stillsamt? Jag förklarade kort att man bara kan vara tonåring mellan 13 - 19 för att det slutar på ton. Eleven såg fortfarande väldigt förvirrad ut och efter sen stund frågade eleven om jag var vuxen i så fall? Nu såg jag själv lite förvirrad ut och pep ur mig att ja, det är jag nog. Eleven sken upp och sa att då är jag väl en mamma? Nej, jag är ingen mamma svarade jag snabbt och redo för försvar. Nehepp sa eleven, då är du ju ingen vuxen.. eller? Med ett chockat leende skakade jag på huvudet, rufsade eleven i håret och lät den sista frågan rofyllt hänga kvar i luften för att därefter tassa iväg med mjuka steg.

Efter denna lilla pratstund blev jag väldigt förvirrad. Tonåring är jag ju inte. Jag är ingen mamma och då kan jag kanske inte heller vara vuxen. Jag får helt enkelt kalla mig själv för ungdom.