Att gå bland folk är för mig ett rent helvete. Jag vet inte om det är så att ingen ser mig pga min storlek eller om det är så att ingen bryr sig om att jag är i vägen. Allt jag vet är att alla går in i mig, trampar på mig, puttar på mig osv osv. Pga detta har jag fått skapa mig strategier för att ta mig fram i folkmassor. Dessa strategier är inget avancerat utan går mest ut på att vara snabb som attan och zick-zacka mellan alla som försöker trampa på mig. Till följd av att jag måste bete mig på detta sätt för ren överlevnad blir många ute på gatorna livrädda eller trampade på hälarna när jag flyger förbi. Det är förjävligt att vara liten och osynlig, livsfarligt! Och om du av någon anledning skulle bli trampad på eller bli rädd för ett yrväder som flyger förbi, titta ner, för där hittar du mig nog.. om du tittar extra noga.



Så bjuder jag på en fin illustration över hur jag upplever mina utomhusaktiviterter bland folk.