Att leva på hoppet
Min tillvaro är inte alls komfortabel. Det är ovissheten som tär på en och det är just ovissheten som att tankarna äter upp en. ”Man lever på hoppet” brukar man ju säga. Det är inte alls det jag gör nu, det minsta jag ska göra är att hoppas. Jag vet att jag bara skriver massor av strunt som ingen, i alla fall många, inte förstår. Det gör nog inte jag heller i slutändan. Det här är ju inte alls roligt att läsa, men det är skönt att skriva av sig lite smått poetiskt. Egentligen vill jag inte alls vara poetisk utan bara skrika rakt ut men det vore nog inte allt för klokt, haha. Imorgon ska jag vakna med glada och positiva tankar har jag bestämt mig för. LATER!
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
